Första veckan med baby

(Här har vi ett rörigt inlägg från ett lite rörigt liv)

Tänk att det redan är över en vecka sedan vårt lilla knyte föddes ♡

Helt klart en omtumlande upplevelse hela alltihopa, från att värkarna började på onsdag, in via BB ett par varv, för att sist bli intaget och få vara i förlossningssalen.

Vi hade ju trott att vi inte vill ha någon epidural, utan skulle klara oss på lustgas och "elstötar". Tänk så fort man kan ändra sig!

Även om epiduralen i sig var lite läskig att få instucken i ryggraden, var det nog tacksamt då den väl var där...

Och så kom han! Efter 38 timmar värkar, 25 minuter krystande var han i famnen hos oss! Vår barnmorska var minsann trevligheten själv, vi hade sån tur att hon hade långskift, så hon var med oss från när vi kom till förlossningssalen kl 8 tills vi blev flyttade till BB 22:30.

Födelsedagsfrukost efter förlossningen

Sen var dagarna på BB det mest stressande jag någonsin varit med om. Även om Anders var med oss nästan hela tiden, sköterskorna bara var där för att hjälpa och vårt knyt var tystast på hela avdelningen,  kändes det som att jag skulle gå sönder.

Alla sköterskor gick om varandra, sa olika saker och det var kaos! Vår nattflicka sa att det var okej om han sov hela natten första natten, sen kom morgonskiftet och gav mig världens utskällning för att jag inte hade ammat på natten. Och för att jag ammade för sällan. Men jag kunde för mitt liv inte förstå hur han skulle vilje äta var tredje timme, om en matning tog 1,5? 

Han ville inte, och jag var helt slut. 

 ("Jamen jaha... okej... förlåt att jag är sämst. " blev känslan efter det.)

Så jag kom inte riktigt någongång överäns med alla dessa sjuksköterskor.

Amningen hade vi inte riktigt fått igång alls, så det blev en del ersättning redan på då. Kaos.

Så med 1000 olika åsikter kom vi nog aldrig in i några rutiner under vår BB vistelse, vi blev nog bara sega och fick en mindre och mindre värld. 

Ändå kändes det lite vemodigt att åka hem, då jag fortfarande inte visste hur ofta han borde äta.

Hemkommen i babyskydd

Vi kom hem på måndag. På tisdag morgon ringde jag rådgivningen om meddelade att vi kommit hem. Vi hade egentligen fått tid för hembesök på fredag, men jag var så nervös över allt dethär matase så hon kom redan på onsdag, och det kändes nog bra!

För här började det komma lite klarhet i denhär matningen! Han måste inte äta var tredje timme om han inte vill, det är helt okej att ha lite längre mellan amningarna ibland. Speciellt eftersom han åt så länge igången.
Nu äter vi när vi vill. Och pånatten vid halv fyra vare sig vi vill eller inte, men nog är han hungrig så fort vi har vaknat.

Så vägde vi honom, och han hade redan kommit upp i sin födelsevikt! Så han hade gått upp nästan 200g mellan måndag-onsdag fast jag var helt säker på att han åt för lite då han åt så sällan...

Om vi ännu är oroliga nästa vecka, så är det bara att komma in till mödrarådgivningen på vägning. Jättebra!

Ännu några dagar i början på veckan tog amning en sjukt länge, men nu mot slutet av veckan har vi börjat få det avklarat under en timme.

Favoritsovplats ♡ näst efter famnen..

Men vi äter, sover och myser hela dagarna. Alla vardagarna denhär veckan han mer eller mindre flytit ihop, men det får väl vara så första veckan. 

Det är så skönt att Anders också är hemma, det behövs nog två för att få det att rulla just nu.

Vi har haft en del besök denhär veckan; nyblivna far- och morföräldrar, faster, moster och Jenny. Blommor, presenter, kaffe och kärleksfulla ögon på knytet. 

Han uppförde sig så exemplariskt varje gång han fick besök, fastän han grät och skrek bara en liten stund innan varje besök. Och efter. 

På fredag var vi ute på vår första vagnpromenad, då det bara har regnat på oss hela veckan. Det tyckte han om! Lite frisk luft och gung i vagnen.

Idag vaknade vi med dunder och brak; någon hade vät ner sängen med mängder av mjölk och någon lite mindre låg och var allmänt missnöjd. Efter en väldigt klåttig matning med mjölk sprutandes åt alla håll, ett babybad, nya kläder och lite mys sover han gott igen. Oj... 

Babyliv; man tror sig veta vad det är med lite sömn, många blöjbyten och all denna amning. Men det är först då man har baby som man märker vad det faktiskt innebär... 

Men jisses han e söt! ♡♡