Ett missfall

 

 

Dethär hjärtat är vad jag har kvar.
Ett litet vitt stickat hjärta.

Jag undrar vem det är som stickat dem.

Det är en månad sedan missfallet nu, och väldigt många olika tankar och känslor.
Men skuldkänslorna är mindre, efter att sakta men säkert kommit fram till att det nog inte var mitt fel att det blev såhär. Det var bara inte meningen just nu.

Jag gråter ännu ibland, men det är väl så det är. 

Och min största tröst är Harald!
Jag har honom. Han är en frisk, glad och pigg pojke.

Men han blev inte storebror ännu iår, men han kommer att bli en alldeles fantastisk storebror ett annat år.