Sockerbelastning och snö

Ingen missa väl takatalvin? Myki snö här i Böle iallafall, slaskig o tung. De e lovat ännu mera tills imorgon, men sen smälter de väl nog bort.

Men många verkar ändå förvånade av fenomenet takatalvi! Det brukar ju nog komma år efter år, så det är nog bra att köra med vinterringar ännu efter 4.4 då man får byta... lite synd att det är bytt till sommarhastighet redan, då det finns så många som kör efter hur vädret var igår och inte hur det är idag!

Tillexempel så såg jag en liten bil i diket här nära oss.

Men vi har vinterringarna på! Så nu får man bara se efter de som är ute med sommarringar..

Imorse var jag på sockerbelastning! Oäten i 12 timmar före, så när jag steg upp var jag hungrig, törstig och kaffesnål...

Så kom jag till labben, fick ta första blodprovet runt 8 och dricka sockervatten. Det kändes inte sådär riktigt gott att dricka som frukost, men sådär jätteilla var det nu int. Sköterskan påpekade att jag inte fick fara ut på nån lenkki mellan blodproven. Jag funderade om hon faktiskt menade allvar; att det skulle vara ett problem att hungriga gravida kvinnor supergärna vill fara på en liten lenkki efter att inte ha ätit på 12 timmar. Speciellt i snöslask. Men va vet nu jag, jag var helt nöjd me att sitta ner o vänta på att tiden skulle gå. 

Sen fick jag vänta en timme. En ganska lång timme. Men jag fick sitta vid rådgivningen istället för labben, så jag behövde inte sitta med alla andra som tittade på en och såg ut att fundera "vad är det för fel på hondär då?"

Så jag satt och lekte med en ny app jag laddat ner. En ny sorts fotoeditor! 

Fotot på mej är minsann bara ett foto, sådär såg jag inte riktigt ut i spegeln imorse!

Kl.9 var det blodprov nr2 och kl. 10 nr3. Sen fick ja fa hem! Och så lycklig jag blev! 

Egentligen skulle jag ha med mej något till sjukhuse o ät så jag inte skulle hungra ihjäl på hemvägen.. som om jag skulle komma ihåg det sådär tidigt på morgonen. 

Väl hemma njöt jag av en massa frukost och en stor kopp av det godaste kaffe jag har någonsin kokat. Iallafall så kändes det så imorse.