Idag hade jag en kvinna som frågade vilka smörgåsar vi hade i vitrinen. Gladeligen berättade jag vad de innehöll och vilket sorts bröd det var, på finska. Kvinna skrattade åt mej och sade på finska att det hörs att jag är svenskspråkig och det är bra att hon kan så bra svenska att hon förstod min finska...
... jahaa...
och vilken del av "juustosämpölä" lät svenskt? Kinkkua? Juustoa? Tonnikala?
Mycket svenska ord dethär, oja!
Jag har underbara kunder ibland...
Andra underbara kunder jag har är sådana som tror att jag vill vara besvärlig. Men det hör faktiskt inte till mitt jobb att se till att kunder har småpengar att betala parkeringsavgiften med. Och säger jag att jag inte kan växla pengar, så hjälper det inte att stå att stirra skitigt på mej heller. Men jag är liksom ingen bank med obegränsat med småpengar.
Jag kan inte heller så mycket åt att jag inte har grillmat, inte ens om någons barn är hungrigt. Det hör liksom inte till min uppgift att göda barn med hamburgare i tid och otid!
Sedan kan jag vara riktigt besvärlig när det kommer till språk. Till ungdomar som bara sitter och äter mat från annan butik eller från annat café (jag hade idag några flickor som åt munkar från Arnolds!), brukar jag berätta att våra bord bara är för cafékunder.
Tro mej, jag ser på dem att de förstår precis vad jag säger. Att de sedan flinar och säger "mitä?"
Jag kommer bara att säga "samma på finska". om och om igen högre och högre, tills de har gått.
Sedan är det inte heller för att vara besvärlig som jag inte tar emot svenska kronor. Det är inte så att jag kan ta emot men inte vill, det är för att i Finland har vi euron som valuta, inte kronor. Och det hjälper inte heller om kunden ger en hel 100 krona och inte behöver växel tillbaka, jag tar INTE emot utländsk valuta av något slag. Inte ens om kunden stirrar ilsket på mej.
Tack och förlåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar